Min visuella kompass – Såhär ser min dröm om skärgården ut

​För att veta vart man ska, måste man veta hur det känns. Det räcker inte alltid med en ritning eller en att-göra-lista; ibland behöver man en känsla att hålla i handen när höststormarna viner utanför fönstret. När jag blundar och tänker på mitt liv här på Föglö om ett år, så är det dessa färger och material jag ser.

​Jag har letat efter ett namn för den här känslan – mötet mellan det karga och det mjuka, det tidlösa och det levda. Jag har valt att kalla det för Väderbiten lyx.

Det här är min moodboard – min visuella kompass som vilar på tre orubbliga pelare.

Väderbiten lyx: De tre pelarna i min värld

Coastal Gothic: Det karga och det djupa

Här bor kontrasten och ”väderbitenheten”. Det är det mörka, nästan svarta havet mot en blekgrå himmel. Det är sältan som biter i träet och detaljer i smide och ärgad mässing som bär på en tyst dramatik. Det är stilen som tillåter hemmet att vara lika djupt och mystiskt som skärgårdsnatten.

Nancy Meyers: Det varma ljuset och den mjuka lyxen

Som en motvikt till det karga finns lyxen i form av värme och generositet. Jag drömmer om ett hemtrevligt kök där doften av nybakt bröd möter stora, krispiga linnedukar och tunga kashmirplädar. Det är det där mjuka ljuset som flödar in genom stora fönster och känslan av att här finns det alltid plats för en kopp te till.

Det hållbara: Själen i det som består

Sist, men viktigast, är att grunden finns i historien. Det är lyxen i att äga färre men bättre saker. Slitna träytor som blivit lena av generationers händer eller ett auktionsfynd med perfekt patina eller tången från stranden som blir till näring i mina odlingar. Det hållbara är respekten för materialen och för den tid det tar att skapa något som verkligen håller.

Det här är inte bara vackra bilder jag har samlat på en skärm. Det är definitionen av Väderbiten lyx – ramarna för mitt företag, min blogg och mitt liv här ute.

Nu börjar skymningen falla här på Föglö. Jag vet att havet som finns där borta där vägen tar slut har blivit alldeles mörkt nu, nästan som skiffer. Det är dags att lägga undan datorn och tända ett ljus här inne i stugvärmen. Tack för att du ville stanna upp en stund vid min kompass.

Med önskan om en fin kväll från vattenlinjen,
Jenny

Lämna ett svar