-
Midsommarbastun – min stund för återhämtning
Det är något alldeles särskilt med ljudet av ved som sprakar i bastuspisen. Medan doften av björkved sakta sprider sig över kojans marker och röken letar sig upp mot junihimlen, infinner sig ett lugn som inte går att hitta någon annanstans. Det är saltstänkt harmoni på riktigt. Bastubadandet har blivit en av våra finaste familjetraditioner.…
-
Coastal gothic på verandan: Om samtalen som dröjer sig kvar i skymningen
Barnen har sovit en god stund. Leksakerna ligger kvar i det daggvåta gräset som ett tecken på att leken har stannat av. Det är i den här stunden, när huset har kommit till ro som en alldeles speciell junitystnad sänker sig över ön. Solen har gått ner, men himlen har kvar det där bleka, disiga…
-
Ålandspannkaka med risgryn – en glömd klassiker för strandkanten
Idag är det den 9 juni, Ålands självstyrelsedag, och utanför fönstret står juniljuset helt stilla över vattenlinjen. För mig är det här den första riktiga sommaren på Föglö, och det känns fint att börja skapa egna traditioner i vårt röda hus. Vill du veta mer om varför vi flaggar idag kan du läsa mer om…
-
Ett försommarregn och tre världar att fly in i
Det finns ett särskilt slags lugn i ett försommarregn. Det där ljumma, tysta regnet som faller över markerna i början av juni, när naturen är som mest intensivt grön och jorden suger åt sig vätan. Himlen blir mjukt grå, ljuset dämpas och plötsligt får man en oväntad gåva: tillåtelsen att stänga dörren om alla måsten.…
-
Ett brev om min sommaruniform för nya upptäckter, gamla minnen och stunderna som får ta tid
”Linneskjortan behöver inte vara perfekt struken; den blir bara vackrare av att bära spår av havsvindar och sandiga händer.” Det finns en alldeles särskild lätthet i luften idag. Den första juni. Det är som om hela ön andas ut, sträcker på sig och bjuder in till något mjukare. För mig innebär den här dagen också…
-
Raderna som dröjde sig kvar: Rapport från 2046
Jag vaknar i ett hus där varje hörn numera bär på en historia. Morgonljuset flödar in i köket och landar på den stora köksön, den som en gång var hjärtat i mina renoveringsplaner och som nu är hjärtat i mitt hem. Jag börjar dagen som jag alltid har gjort, med att brygga en kanna kaffe.…
-
Spåren vi lämnar och Sottungas tidlösa hjärta
Slutet av jullovet bar på en alldeles särskild sorts tystnad. När vi besökte Sottunga i januari var det som om ön vilade under ett täcke av kyla och förväntan. När vi klev in i värmen på klubben Postiljonen – en nystartad mötesplats i det som en gång var byns postkontor – slog insikten mig. Trots…
-
Den första sommaren: När solen får visa vägen
Jag ser det så tydligt framför mig. En trädgård som känns som en varm omfamning, där varje litet hörn har fått ett eget syfte och en egen själ. Om du precis som jag har förlorat ditt hjärta till miljöerna i Nancy Meyers filmer – tänk de frodiga rabatterna i It’s Complicated eller den tidlösa elegansen…
-
Fredagsfilmen – Mellan Sune och drömmen om en veranda
Fredagskvällen startar sällan så där tillrättalagt och perfekt som bilderna på en blogg kan ge sken av. Här i det röda huset börjar helgen med ett intensivt kaos. Fredagsmyset med barnen innebär höga skratt till en Sune-film och en minst sagt barnvänlig version av plockbrickan – där dignande delikatessostar har fått ge vika för rån,…
-
Den ultimata plockbrickan – En ny tradition vid vattenlinjen
När flyttlassen äntligen landade här i huset och vi började packa upp vårt liv ur lådorna, var rensningen obeveklig. Vi har gjort oss av med mängder av saker som aldrig riktigt hittat sin plats eller som bara samlat damm genom åren. Men mitt i röran av porslin och gamla minnen dök det upp något jag…
Välkommen till mina skärgårdsbrev
Handskrivna rader om livet i skärgården. Här landar tankarna i den takt de skrivs.
Mest lästa brev
Skärgårdens skiftningar
Sommar i skärgården
Birgers blick
Vår värld i tre små hus