Ett brev om höstuniformen för en fyrvaktare i vardagen

Det är något med luften så här i skiftet mellan augusti och september. Sommarvärmen dröjer sig kvar i havet och på klipporna, men vindarna har fått en annan skärpa och kvällarna mörknar snabbare.

Varje år vid den här tiden brukar jag gå igenom garderoben. För mig handlar det inte om att rensa ut för sakens skull eller jaga nya trender. Det handlar snarare om att känna in säsongen.

Vad är det för liv jag ska leva de kommande månaderna? Vilka kläder vill jag bära när vardagen återvänder men sommaren fortfarande dröjer sig kvar? Hur ser höstuniformen ut?

När jag ställer mig de frågorna dras mina tankar och min inspiration osökt till fyrvaktarna eller snarare till den funktion och den tyngd som deras kläder representerade.

Vad var fyrvaktarstilen på riktigt?

Tittar man på Pinterest flödar Lighthousecore över av romantiserade bildcollage. Men om man tittar på vad fyrvaktarnas kläder faktiskt var på riktigt, handlade det varken om mode eller polerade drömmar. Det var ett hårt, praktiskt yrkesliv på karga skär där kläderna var det enda skyddet mot piskande saltstänk och snålblåst.

Fyrvaktarna klädde sig i ylle eftersom det är naturligt vattenavstötande och vaxad bomull som tål slitage. Höga kragar skyddade mot snålblåsten och de rymliga snitten gav rörelsefrihet i arbetet. Inga onödiga detaljer eller krusiduller för syns skull – bara ren funktion.

Att ta med sig elementen in i vardagen

Det är just den där kompromisslösa funktionen och tyngden i materialen jag vill ta med mig in i min egen höststil. Inte för att jag bor ute på ett isolerat skär, utan för att ett aktivt liv i skärgården – med småbarn, blåsiga promenader och en vardag i konstant rörelse – kräver kläder som faktiskt fungerar på riktigt. Det är också därför jag dras till mörka, tåliga material som ylle. I en aktiv vardag med småbarn och skärgårds väder behöver man kläder som faktiskt tål att levas i – plagg som helt enkelt tål att klottas på.

För mig handlar det om att låna de historiska nyckelelementen:

• Den dubbelknäppta ulljackan: Jag har två svarta ulljackor med axelklaffar i garderoben som har precis den där rätta känslan. Min kortare modell med skorstenskrage är som gjord för vardagsrörelse, medan den längre kappan ger en mer täckt silhuett.
• Ren ull i stället för syntet: I år rensar jag ut noppriga akryltröjor. Jag letar efter en mörk vardagströja i ull som står emot vinden, och en ljusare merinoullpolo i havre eller crème när jag vill vara lite finare.
• Tyger med substans: Jag letar också efter ett par manchesterbyxor i en varm ton som camel, tobak eller rost – ett material som ger den där rätta tyngden, tål slitage och faller snyggt över stövlarna.

Jag har inte bråttom. Att bygga en hållbar höstgarderob får ta tid, och jakten på rätt kvalitet – oavsett om det blir på second hand eller i butik – får vara en del av nöjet. Det handlar helt enkelt om att klä sig för vinden och möta hösten varm och trygg, precis som man är.

Hälsningar från skrivarstugan i skärgården,

Jenny

---