Som skärgårdsbo befinner jag mig ofta i skarven mellan två världar. Jag har en stadsuniform för de dagar jag rullar av färjan på vägen till Mariehamn, och jag har vardagskläderna jag bär på ön – de som tål lera, lekparker och snålblåst.
Men ju mer tid jag tillbringar här, desto mer skaver den där uppdelningen. Jag har insett att jag inte längre vill byta skepnad bara för att jag byter miljö. Jag letar efter en punkt där saltstänket möter det urbana, en sorts saltstänkt harmoni där funktionen inte längre behöver be om ursäkt för stilen.
Som 40-plussare på väg ut ur den mest intensiva småbarnsbubblan vill jag sluta dela upp min personlighet i två olika stilar. Den där ”bråkiga” garderoben ska tämjas till en sammanhållen stil som fungerar lika bra på Föglö som på ett café i stan. Jag strävar efter en balans där bekvämt möter elegant.
Min ledstjärna i detta projekt är Erica Barry, Diane Keatons karaktär i Nancy Meyers klassiker Something’s Got a Give. Ni vet, hon som bor i ett vackert strandhus i Hamptons, bär kashmir och vita linnebyxor och ser så samlad ut oavsett vad som händer.
Men låt oss vara ärliga: Vita linnebyxor och sandlådor på Åland är en dålig kombination. Därför döper jag mitt projekt till Erica Barry 2.0.
Den perfekta uniformen bygger på tre enkla regler:
- Mörkt framför vitt: Jag byter ut de vita linnebyxorna mot mörkblå denim med vida ben. Samma eleganta siluett, men de döljer både lera och små barnhänder.
2. Naturmaterial som jobbar: Kashmir byts ut mot robust merinoull som värmer även när det drar från havet.
3.Skärgårdslyx: Jag adderar bruna läderdetaljer och en vaxad jacka som tål regnet vid färjfästet, men som ser genomtänkt ut.
Följ med mig på denna resa under året. Från dagens jakt på den perfekta vardagsuniformen till sommarstilen i juni, och hela vägen genom de åländska årstiderna. Nu tämjer vi garderoben!
Lämna gärna ett spår efter ditt besök.