Sommarens sista brev

Om förändringen över tid:

”När jag var yngre kändes det som att någon droppade en järnridå runt den femtonde augusti. Skolorna började, sommarstugorna tömdes på en helg och skärgården gick från full rulle till absolut tystnad över en natt. Idag är övergången mjukare, mer förlåtande. Helgöppna caféer, fritidsboende som stannar kvar några söndagar till, och en sommar som tillåts ebba ut snarare än att ta tvärt slut.”

Det smattrar mot fönsterrutan när jag sitter och skriver det här. Det känns som att det är samma sak varje år. I slutet av augusti och början av september kommer de där stora, tunga regnen. Vädret vill påminna oss om att en ny tid väntar, vare sig vi är helt redo eller inte.

När jag var yngre kändes övergången ändå ännu starkare och mer knivskarp. Runt den femtonde augusti fälldes en osynlig järnridå: skolan började, och helt plötsligt slutade man besöka alla de där platserna som hörde sommaren till.

Mycket handlade säkert om skolstartens fasta rutiner, men jag tror också att det var annorlunda då. Idag har säsongen blivit lite mer glidande med nyare säsongsförlängare, men känslan i kroppen när regnet drar in är densamma.

När turlistan ställer om

Egentligen märks det ju gradvis under hela augusti hur liv och rörelse minskar, hur turistströmmarna glesnar och tempot sänks. Men datumen då allt ställer om ser lite olika ut i skärgården.

Ute i den yttre skärgården, som på Sottunga och Kökar, lever den där tidiga omställningen kvar i högsta grad. Där ställer butikstider och färjturlistor om till lågsäsong redan i mitten av augusti. Här på Föglö får sommaren hänga kvar lite längre på papperet. Här dras öppettider och turlistor inte ner förrän den 1 september.

Sommarens sparade minnen & små pärlor

Innan hösten tar över helt vill jag stanna upp vid några av sommarens små glimtar och platser som vi besökte.

Vi besökte flera små museer under sommaren. Här på Föglö har vi kört förbi en skylt som det står MUSEUM på nästan dagligen. I somras svängde vi in där när det var öppet. Det visade sig vara ett gårdsmuseum med sjöfartstema i Brändöby. Under sommaren besökte vi även Brandkårsmuseet som har flyttat från Hammarland till området kring den före detta Emkarby skolan. Det har numera blivit ett så mysigt litet område med daghem, museum och caféet Solkulla gård.

En annan fin upptäckt var Lotsmuseet i Degerby. Det är en gammal lotsstuga med självbetjäning, där man får kliva in och kika runt på egen hand i sin egen takt.

Säsongsavslutning på Sommarögård

Förra helgen, den 5 september, var det dags för säsongens absolut sista öppen-gård-dag på Sommarögård. Det var (till skillnad från nu) en solig och varm tidig septemberdag med massor av folk från Föglö.

Barnen deltog i ett lopp, sprang runt och lekte på gården, klappade djuren och kikade in i gårdens museum bland alla gamla fina ting. Det blev en fin och levande punkt för våra sommarutflykter.

Efter Sommarögård åkte vi till glasskiosken i Degerby för att köpa årets sista lösglass. Det var något väldigt speciellt med den stunden. Att sitta där med sin glass och titta ut över ett alldeles öde torg, med en gästhamn i bakgrunden där bryggorna nu låg nästan tomma på båtar.

Mot äppelskörd, skördefest och inneliv

Nu mognar de åländska äpplena för fullt, även hemma i vår egen trädgård. Träden tyngs av frukt och det påminner om vad som väntar härnäst.

Snart står Skördefesten på Åland för dörren, och efter det går vi sakta in i den långa innesäsongen. Det är tiden för god mat, långfika, böcker, TV-serier och tända ljus.

Ute i skärgården har tystnaden lägrat sig och börjat tala sitt eget språk. Det är dags att packa ihop sommaren och möta hösten precis som den är.

Hälsningar från skrivarstugan i skärgården,

Jenny