Augusti sjunger på sin sista vers. Ljuset har förändrats de senaste veckorna. Det är lägre nu och lite gulare. På morgnarna dröjer sig en krispig svalka kvar i luften.
I maj skrev jag till er om min plan för trädgården den här sommaren: att 2026 blir den stora observationens tid. Planen var att inte stressa fram förändringar. Det gällde att sitta still i båten och låta solen visa vägen.
Vilken sommar det har varit! Vi har levt med den här gamla trädgården precis som den är. Ljuset silas fint genom de höga trädkronorna och skapar skuggor som ger svalka under högsommardagar. Nu har jag dessutom upptäckt vilka hörn som blir barnens naturliga lekplatser.
En trädgård med ålder och historia
Det finns en viss trygghet i en trädgård som redan bär på historia. De höga träden och de täta syrenbuskarnaa har sett många augustimånader komma och gå. De stod här långt innan vi bar in våra flyttlådor i slutet av förra sommaren.
Men det är ingen perfekt trädgård. Gräset har fått växa sig högt på flera ställen. Dessutom ligger det spår av sommarliv lite här och var. Detaljer kring huset påminner mig om att allt har sin tid. Men det gör ingenting. Min tioårsplan står fast. Det stora grovarbetet hör framtiden till.
Att landa i september
När nu observationssommaren går mot sitt slut så handlar allt om att landa men innan höstregnet och vinterkylan tar över vill jag ge kojans marker lugn och ro. Det handlar inte om stora förändringar. Istället ska ytorna städas av, känsliga saker ska plockas in och det som gått snett lagas. Marken får förbereda sig för den vila som väntar under snön.
Jag delar upp september i fyra etapper: en sak i taget, i min egen takt. Varken stress eller stordåd väntar, utan snarare en mjuk övergång till hösten innan kylan kommer.
Det är någonting vackert med att sluta cirkeln för den här första hela sommaren. Solen har visat vägen. Nu får trädgården snart en välbehövlig vila medan vi sakta förflyttar vår tillvaro inomhus. När snön väl faller vet jag att allt kommer att ligga tryggt och förberett inför den dag då våren väcker allt till liv igen.
Min höstkompass för kojans marker:
Vecka 1: Att stänga om sommaren
- Plocka undan och freda ytorna: Jag går ett varv och samlar ihop sommarens alla lösa saker, redskap och det som lätt blir liggande. Det känns skönt att ge marken fri lejd innan höstregnen kommer.
- Se över hus och fästen: Jag passar på att syna fasad, stuprör och smådetaljer kring byggnaderna så att allt sitter som det ska inför höststormarna.
- Möta det höga gräset: Det gräs som fått växa fritt får en första, ganska hög klippning så att tomten känns lite mer ompysslad.
Vecka 2: Omtanke om växtbäddar och buskage
- Ge utrymme åt det som ska växa: Jag rensar bort det värsta ogräset ur rabatter och bärland så att växterna får lugn och ro i jorden.
- Mjuk bädd inför kylan: Jag täcker gärna bar mark kring känsliga rötter med ett lager löv, halm eller kompost som ett skyddande täcke mot den första frosten.
Vecka 3: Träd, bär & fallfrukt
- Varsam beskärning: Medan sensommarvärmen fortfarande dröjer sig kvar passar jag på att ta bort döda eller skadade grenar från fruktträd och buskar.
- Städa under kronorna: Jag plockar upp fallfrukt från gräset så att marken hålls ren och fin inför vintern.
Vecka 4: Sista putsen och redskapsvård
- Inför vintervilan: En sista klippning av gräsmattan där gräset får lämnas lite högre – det brukar hjälpa tomten att stå emot mossa och kyla bättre.
- Tacka redskapen för säsongen: Jag tvättar av spadar, sekatörer och maskiner, smörjer in metallen och ställer in allt torrt och tryggt i förrådet.
Hälsningar från skrivarstugan i skärgården,
Jenny
Lämna gärna ett spår efter ditt besök.