Gläns över sjö och strand.
Carola Häggqvist
Stjärna ur fjärran.
Du som i Österland
tändes av Herran
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Julevangeliet
Ibland när jag upplever att dagens jul håller på att tappa fotfästet och befinner sig lite i fritt fall från de gamla traditionerna… Då tänker jag på teaterföreställningarna som jag brukade vara med i när jag var liten.
Det var ett par år på mellanstadiet vill jag minnas, som vi var ett gäng från skolan som träffades på fritiden. Några av oss gick i samma klass men det var även några andra barn med som bodde i grannskapet.
Allt kretsade kring en klasskompis som bodde med sin familj i ett hus, där vi övade och sedan spelade upp föreställningen för föräldrar som ville komma och titta. Det var ett sånt där hus som hade både gillestuga i källaren och vind med snedtak och takkupor.
Klasskompisens storebror var med och arrangerade arbetet med pjäsen. Jag vill minnas att han skötte tekniken sen när föreställningen skulle börja.
Varje år när vi skulle börja med repetitionerna så utgick årets föreställning från ett stycke ur Bibeln. Det var ur julevangeliet men varje år valdes ett nytt stycke så det blev som en ny pjäs med en ny handling varje år.
Såhär många år senare kan jag tänka att det var lite kul att vi fick ihop de där föreställningarna utan någon större inblandning av vuxna eller ens någon organisation mer än oss barn och vårt intresse. Klasskompisen och hennes bror gjorde förstås det mesta jobbet med att ta fram manus och fixa scenografin.
Jag undrar litegrann om barn idag hittar på såna saker eller är det en svunnen tid.
