Raderna som dröjde sig kvar: ”Vad kan man göra här då?”

September har varit en månad då sommaren på riktigt har tackat för sig. Allt som hör sommaren till har tackat för sig samtidigt som det ända har varit många fina dagar. Den 5 september besökte vi Sommarögård som hade säsongsavslutning.

Ett par veckor senare, den 19 september, åkte vi iväg på Skördefesten på Åland. Det är alltid något särskilt med den helgen – färgerna, dofterna och känslan av gemenskap när hela landskapet firar höstens skörd.

Men september är också en månad då mycket av tiden börjar flyttas inomhus. Höstkänslan väcker lusten att göra det ombonat omkring sig. Vi lägger mycket tid på att göra fint hemma. Jag städar, rensar och flyttar runt på saker. Barnrummet är det stora projektet som får växa fram steg för steg under den här hösten.

I köket och trädgården har vi testat oss fram med nya aktiviteter och recept i takt med vad säsongen erbjuder. Vi har plockat äpplen från äppelträden och bakat en äppelpaj. Vi har också varit ute och plockat nypon till en nyponsoppa.

Nu när vardagen återigen börjar efter sommaren har vi börjat fundera på höstens utflykter. En dag när sonen lekte att han var på upptäcksfärd sa han: ”Vad kan man göra här då?”

Frågan stannade kvar hos mig, för den bär på flera lager. Dels visar den barnens nyfikenhet på sin närmiljö, dels väcker den tankar hos mig själv. Nu när vardagen med barnen på dagis har rullat igång på allvar finns det utrymme att forma om min egen tid.

Vi är ju inte bara på genomresa eller på ett ettårigt äventyr. Eftersom Föglö är vår hemmaplan nu. så är det platsen där vi ska växa, bo och leva under många år framöver. Det fina med att ha slagit rot är att man inte behöver ha bråttom – varje årstid kommer att få visa vad den har att erbjuda i sin egen takt.

Hälsningar från skrivarstugan i skärgården,

Jenny