Etikett: Birgers blick
-

Raderna som dröjde sig kvar: ”Hur trivs ni på Föglö då?”
Oktober började med samma varma höstdagar som präglade september, men så småningom kom den första frostnatten. Vädret har varit omväxlande under månaden. Värmen har helt klart tackat för sig och lämnat plats åt regn, blåst och säsongsinfluensor. Tidigare har jag alltid uppskattat hösten i skärgården. Men sedan jag blev småbarnsförälder är det en av de…
-

Raderna som dröjde sig kvar: ”Vad kan man göra här då?”
September har varit en månad då sommaren på riktigt har tackat för sig. Allt som hör sommaren till har tackat för sig samtidigt som det ända har varit många fina dagar. Den 5 september besökte vi Sommarögård som hade säsongsavslutning. Ett par veckor senare, den 19 september, åkte vi iväg på Skördefesten på Åland. Det…
-

Raderna som dröjde sig kvar: ”Varför har vi inte varit överallt på Föglö?”
Augusti har varit en tid då vardagen sakteliga börjat smyga sig på igen, samtidigt som sommaren fortfarande dröjer sig kvar. Morgnarna har varit svala och krispiga, medan eftermiddagarna har bjudit på ljumma solstrålar och turer ner till stranden efter dagis. Det har varit enkelt att bara vara här och nu med barfota fötter och enkla…
-

Ett brev om patina, drömmar och stökiga bord
Augusti är en tid då sommaren fortfarande dröjer sig kvar i det varma badvattnet och de sista ljusa kvällarna. Samtidigt börjar ett sug efter att boa in sig, vända blicken inåt och planera långsamt vakna. Junis första brev handlade om den enkla sommargarderoben, och i juli lät vi dagarna fyllas av upplevelser och utflykter. Augusti…
-

Raderna som dröjde sig kvar: ”Har ni flyttat tillbaka eller är ni bara på besök?”
De första dagarna i juni bjöd på solsken och eftermiddagar på stranden. Sedan följde dagar av ömsom regn, ömsom sol. Grönskan överraskar mig varje år. Från det att man ser de första skira knopparna till att allt står i full blom går det så fort. Juni är på många sätt en övergångsmånad. Det är en…
-

Den första sommaren: När solen får visa vägen
Jag ser det så tydligt framför mig. En trädgård som känns som en varm omfamning, där varje litet hörn har fått ett eget syfte och en egen själ. Om du precis som jag har förlorat ditt hjärta till miljöerna i Nancy Meyers filmer – tänk de frodiga rabatterna i It’s Complicated eller den tidlösa elegansen…
