Bardisken på Strandhugget

Ett brev från Sottunga: Ön som är så mycket mer än Salteriet

Innan jag flyttade till Föglö var Sottunga mitt hem i 17 år. Det är en plats som rymmer en helt egen vardagsmagi. Här finns en djup tystnad som man nästan måste bo på ön för att helt förstå. Faktum är att Sottunga ibland kan kännas helt öde och hemlighetsfull, mitt i den absolut vildaste högsommaren.

Idag vill jag ta med dig på en utflykt som utforskar Sottungas östra sida. Vi gör det helt utan att ge oss ut på vandringslederna. Sottunga har fantastiskt smarta vandringsleder som är perfekta för barnfamiljer, eftersom man alltid har nära till en väg ut. Men jag tycker faktiskt att de passar allra bäst till hösten. Därför sparar vi dem till ett annat inlägg.

Vy över hamnområdet sett från Strandhugget

Startpunkten: hamnen & det första mötet

Det första som möter en när man anländer till Sottunga är hamnen och gästhamnen med restaurangen Salteriet. Strandhugget B&B ligger på andra sidan vägen. I hamnen är det skyltat, men sedan händer något. Du börjar gå eller cykla längs vägen, och skyltarna försvinner helt. Det är inte förrän tre kilometer senare, när du plötsligt står mitt i centrum, som nästa skylt dyker upp. Det är lite av Sottungas charm. Man måste våga lita på vägen och bara följa med.

Vy över gästhamnen från Strandhugget
Interiör på restaurang Salteriet
Interiör på Restaurang Salteriet

Kyrkan, det vita korset & krigsspåren

Redan när man närmar sig hamnen från vattnet ser man den röda träkyrkan som ligger på bekvämt promenadavstånd. Eftersom den brändes ner under Stora ofreden är den betydligt yngre än de medeltida stenkyrkor som annars kännetecknar Åland, men den bär på minst lika mycket historia.

Om du trynar lite inne på den vackra kyrkogården kommer du ganska snart att lägga märke till något som sticker ut bland de traditionella gravstenarna. Där står ett enkelt, vitt träkors. På det finns inga namn, bara tre korta ord: Okänd soldat 1941. Det är graven efter en människa som flöt i land här under krigsåren, som begravdes i Sottungas jord men som aldrig har kunnat identifieras.

Krigstiderna har överhuvudtaget satt djupa spår på ön, både i landskapet och i människorna. Under mina år på Sottunga hade jag förmånen att träffa äldre skärgårdsbor som fortfarande mindes hur planen flög över skärgården och hur bomberna föll. Det var svåra och tunga tider för det lilla samhället men efter krigsslutet kom en vändning – en riktig babyboom. Flera av de 40-talister som föddes mitt i den där nystarten lever kvar och sätter sin varma prägel på ön än idag.

Vill du se ett helt konkret spår från bombningarna ska du gå över vägen vid det fristående klocktornet. Precis där skogsstigen börjar kan man vika av in bland träden. Du behöver inte gå jättelångt in, men du måste titta noga och använda din egen upptäckarlust. Bombgroparna som ligger kvar sedan krigsåren är nämligen inte utmärkta på några kartor. Att smyga in där i skogsbrynet och leta efter sänkorna i marken är en alldeles egen liten trynarrunda, där historien plötsligt blir helt påtaglig mitt i den tysta skärgårdsidyllen.

Sottunga kyrka

På två hjul upp mot byn

Efter att ha utforskat skogskanten runt kyrkan är det dags att ta sig vidare upp mot centrum. Det är ungefär tre kilometer från hamnen, så beroende på ork, packning och sommarväder kan det kännas en smula långt att gå. Mitt absolut bästa tips är att låna en av cyklarna som finns i gästhamnen. Det är det mest optimala sättet att ta sig fram – du får lite välkommen, svalkande fartvind, kan rulla gratis i nedförsbackarna och har ett perfekt ställe att lägga väskan på så att du slipper bära den på ryggen.

Vägen upp till byn bjuder på en helt magisk kontrast. Först omsluts man av den täta, djupa skogskanten, men efter en stund händer något med landskapet. Skogen viker plötsligt undan och öppnar upp sig i ett böljande, ljust landskap med öppna åkrar på båda sidor om vägen. Här blir siktlinjen otroligt lång. Långt där framme kan man ana en stor, ståtlig byggnad som skiljer sig från de vanliga bostadshusen. Det är skolan du ser. Den fria sikten gör att man hinner se och följa byggnaden med blicken under en lång bit av vägen innan man faktiskt rullar in i själva centrum.

Lokala koder för en lyckad trynarrunda

När du rör dig på Sottunga finns det några oskrivna regler och lokala fenomen som är bra att känna till för att förstå öns unika själ:

Hälsningsplikten längs vägen: Om du möter någon – oavsett om de kör bil, traktor eller promenerar – så hälsar man. Det spelar ingen roll om man är bofast eller sommargäst, lyft på handen och hälsa glatt tillbaka. Det är skärgårdens eget sätt att säga att vi ser varandra.

Den heliga kaffetiden (kl. 13.30-14.00): Skulle du rulla in i byn runt halv två-tiden och plötsligt undra varför allt känns så tyst och öde, så är det ingen fara. Det är helt enkelt kaffetid. Klockan 13.30 går Sottungaborna in till sig för en kopp kaffe och en stunds vila under tak. Det är som en osynlig, gemensam överenskommelse där ön tar ett djupt andetag. Men ha lite tålamod – efter kl. 14.00–14.30 är alla plötsligt i full fart igen!

Skärgårdstempot och tilliten: Här låser man sällan dörrar eller cyklar, och tempot styrs helt av färjornas ankomster och butikens öppettider. Sottungaborna är otroligt hjälpsamma och varma, men de har också en stor respekt för lugnet. Som besökare smälter man in bäst om man sänker rösten, tar ett djupt andetag och anpassar sig till öns egen rytm istället för att stressa.

De öppna landskapen som inte är allemansrätt: Sottunga har fantastiska miljöer, men kom ihåg att i ett så här litet samhälle är naturen ofta någons välskötta gård eller betesmark. Att göra en trynarrunda innebär att titta nyfiket, men också att visa vördnad för de som har sina liv och sin vardag här.

Midsommar på Sottunga
Skolbyggnaden i kvällssol en försommarkväll
Skolgård  med lekstuga och linbana
På Sottunga är barnomsorgen inhyst i skolbyggnaden. Skolgården används därmed även av yngre barn.
Sottungas kommunbibliotek i rödmålat trä
Sottungas kommunbibliotek

Avstickaren mot Skage

Innan turen fortsätter ut ur centrum är ett tips att stanna till vid Sottunga Andelshandel. Där kan du inhandla lite fika eller något extra till picknickkorgen innan du lämnar bykärnan bakom dig.

När du sedan viker av och påbörjar turen ut mot det gamla fiskeläget i Skage förändras stämningen längs vägen igen. Här trampar eller går du förbi Sottungas ståtliga midsommarstång, och i hagarna intill går betande får som gör sitt viktiga jobb med att hålla skärgårdslandskapet öppet och vackert.

Midsommarafton i Ålands skärgård
Sottungas midsommarstång

Håll lite extra utkik längs vägkanten under din trynarrunda! Här brukar nämligen en av öns bönder ha ett kylskåp vid vägkanten för gårdsförsäljning. I bästa skärgårdsanda – där allt bygger på fullständig tillit – kan du öppna dörren och köpa med dig nylagda ägg. På gården kan man också köpa bär och grönsaker beroende på tillgång. Man betalar enkelt och fortsätter sedan färden.

När du passerat helikopterplattan dyker det i år upp en ny anledning att bromsa in. I en lummig trädgård har det nämligen öppnat ett alldeles nytt och enkelt litet sommarcafé. Skulle det råka komma en oväntad sommarskur finns det en veranda att ta skydd på medan man dricker sitt kaffe.

Till slut når du vägs ände och det gamla fiskeläget i Skage. Här, vid vägens slut, är det dags att slå sig ner vid rastplatsen, packa upp picknicken du burit med dig och bara titta ut över det glittrande vattnet.

Rastplats vid havet
På andra sidan vattnet ligger Kumlinge 30 minuter bort med egen båt.
Rastplats intill ett fiskeläge
Rastplatsen i Skage
Rastplats med stockbord vid havet
I Skage finns parkeringsplats, stockbord, soptunnor och utedass.

Avskedet: Lotsstugan på Sälsö

Sottunga är ju så mycket mer än bara huvudön; det är ett nätverk av mindre öar och holmar. Vissa av dem, som Husö där färjan angör på vissa turer, har både bilväg och fast bosättning året om. Andra holmar saknar helt vägar, och de fastboende tar sig dit med passbåt från Sottunga.

En holme, som verkligen är värd ett besök, är Sälsö. Det är ett perfekt tips för båtfolket: när ni kastar loss med egen båt och lämnar Sottunga för den här gången, gör ett sista litet stopp där ute. Om ni tar er iland på holmen kan ni spana in den gamla lotsstugan som just nu håller på att rustas upp och få nytt liv – ett fantastiskt fint stycke skärgårdshistoria.

Den här trynarrundan tog oss runt Sottungas östra delar, den sida som de flesta av oss möter först. Men Sottunga har en annan sida också, och den där andra delen av ön tänkte jag att vi ska återvända till i ett annat inlägg lite längre fram.

Nyttiga länkar inför ditt besök:

Eftersom livet i skärgården är levande och öppettiderna kan variera, sker de flesta uppdateringar direkt på sociala medier. Här har jag samlat några viktiga sidor inför din planering:

  • Sottunga Turistinfo – En offentlig Facebookgrupp där du kan läsa aktuella uppdateringar eller ställa egna frågor, även utan att vara medlem.
  • Sottunga Andelshandel – Butikens Facebooksida för aktuella öppettider och matvaror.
  • Restaurang Salteriet – Här hittar du sommarens meny och öppettider.
  • Sälsö lotsstuga – Följ det spännande projektet och upprustningen av den gamla stugan direkt via deras sida.
  • Cafe Lindebo – Enkelt sommarcafé i trädgård och på verandan

Hälsningar från skrivarstugan i skärgården,

Jenny

MÅNADENS FRIMÄRKE:

TRYNA

Betydelse: spana, snoka runt, kolla på folk

I juli är det högsäsong för trynarrundor i skärgården.



Hälsningar till skrivarstugan

2 svar till ”Ett brev från Sottunga: Ön som är så mycket mer än Salteriet”

  1. Profilbild för matildatorpare
    matildatorpare

    Det finaste beskrivningen av Sottunga jag någonsin läst ❤️

    1. Tack så mycket 🙂

Lämna gärna ett spår efter ditt besök.