Etikett: Sottunga
-

Ett brev om gamla stigar på Sottunga och sökandet efter nya på Föglö
Här på Föglö håller jag och barnen fortfarande på att lära känna våra nya marker. Vi far på upptäcktsfärder, testar vandringsleder och letar efter de där stigarna som ska bli våra nya favoritrundor tillsammans. Det känns som en helt ny fas i livet. Under mina år på Sottunga var skogspromenaderna nästan uteslutande min egentid. Det…
-

Raderna som dröjde sig kvar: ”Varför har vi inte varit överallt på Föglö?”
Augusti har varit en tid då vardagen sakteliga börjat smyga sig på igen, samtidigt som sommaren fortfarande dröjer sig kvar. Morgnarna har varit svala och krispiga, medan eftermiddagarna har bjudit på ljumma solstrålar och turer ner till stranden efter dagis. Det har varit enkelt att bara vara här och nu med barfota fötter och enkla…
-

Brev från förr: De sista människorna på ön
Sottunga, juli 2009 I ett tidigare inlägg tog jag med er till Sottungas östra del – den sida som de flesta möter först, och jag lovade då att återkomma till en annan sida av ön. Den här berättelsen handlar om just det. Det var en kväll den där sommaren, efter att min vän hade slutat…
-

Ett brev från Sottunga: Ön som är så mycket mer än Salteriet
Innan jag flyttade till Föglö var Sottunga mitt hem i 17 år. Det är en plats som rymmer en helt egen vardagsmagi. Här finns en djup tystnad som man nästan måste bo på ön för att helt förstå. Faktum är att Sottunga ibland kan kännas helt öde och hemlighetsfull, mitt i den absolut vildaste högsommaren.…
-

Världens godaste kaffe och doften av sommarlov
Tidigare år har det blivit en fin tradition för oss att gå till Strandhugget Bed & Breakfast för att fira Birgers första dag på sommarlovet med en frukost där. En stund att andas in morgonluften och känna att nu är sommaren här. Doften av sommarlov Men i år blev allt lite annorlunda. I slutet av…
-

Spåren vi lämnar och Sottungas tidlösa hjärta
Slutet av jullovet bar på en alldeles särskild sorts tystnad. När vi besökte Sottunga i januari vilade ön under ett täcke av kyla och förväntan. Vi klev in i värmen på klubben Postiljonen vilket är en nystartad mötesplats i det som en gång var byns postkontor. Då slog insikten mig. Trots de varma träslagen och…
