Höstköket: Jakten på hemlagade honey buns

För ett antal år sedan, när jag var på väg hem från Sverige, plockade jag upp en honey bun från hyllan på en järnvägsstation. Dessa honey buns skiljde sig helt från klassiska kanelbullar. De var mörkare, gyllenbruna och täckta av ett sprött täcke av strösocker. Men det som fastnade i minnet var den rundade, subtila smaken av honung – utan rinnande fyllning eller klibbig sirap, bara en varm och fyllig arom.

Sedan de försvann ur sortimentet har det där smakminnet dröjt sig kvar. När jag kom hem från Skördefesten med en burk fin, närproducerad ljunghonung bestämde jag mig för att försöka återskapa dem hemma. Men ett recept blir sällan perfekt på första försöket, och jag tycker att det är roligt att vara helt öppen med hur den här processen faktiskt ser ut!

En ugnsbakad variant av en friterad favorit

När man tittar närmare på en äkta honey bun inser man snabbt att de i grunden är friterade och formade lite som ett ”S” (ungefär som en klassisk lussebulle), vilket ger dem både den mörka, karamelliserade ytan och den särpräglade konsistensen. Men i det här köket testar jag att göra en hembakad variant som är ugnsgräddad i stället för friterad. Det gör förstås att den skiljer sig från originalet på flera punkter, men det är också det som gör experimentet så spännande.

Vad hände med det första försöket?

Vid mitt första test hamnade det mörka muscovadosockret i fyllningen, men det tog bara över smaken helt. Till det här andra försöket tänkte jag om och gjorde en klassisk, ljus smörfyllning i stället.

Resultatet då? Det blev en helt okej vetebulle. Den är både saftig och har fin höjd, men den är fortfarande långt ifrån det jag söker. Den har varken den djupt mörka färgen eller den där fylliga, varma smaken av honung som jag minns från originalet. Det här är med andra ord inte en honey bun ännu – det är bara ett steg till på vägen.

Till nästa gång

Efter två försök står det klart att en mild ljunghonung inte räcker för att färga och smaksätta en hel deg på det sättet. Till nästa gång – är min tanke att jaga tag i en betydligt mörkare och kraftigare honung för att se om det kan göra skillnad på både färg och smak.

Men tills dess delar jag med mig av det här receptet som ett steg på resan.

Recept: Hembakade Honey Buns med ljunghonung

Ger ca 20–24 honungsbullar med spröd sockercoating.

Du behöver:

Deg:

  • 5 dl mjölk
  • 50 g färsk jäst (1 pkt)
  • 0,5 dl ljunghonung
  • 1 dl strösocker
  • 1 ägg
  • 150 g rumsvarmt smör
  • 0,5 tsk salt
  • 12-13 dl vetemjöl

Fyllning:

  • 150 g rumsvarmt smör
  • 1 dl strösocker
  • 2 msk ljunghonung
  • 0,5 tsk malen kanel

Coating:

  • 40 g smält smör
  • 1,5 msk ljunghonung
  • ca 1,5 dl strösocker (att rulla bullarna i eller att strö över)

1. Sätt degen:

Värm mjölken till fingervarmt (37°C) och lös upp jästen i en stor bunke. Rör i ljunghonung, strösocker och ägg. Tillsätt det rumsvarma smöret, saltet och ungefär 10–11 dl av vetemjölet. Arbeta degen ordentligt i maskin i ca 10 minuter och arbeta in resten av mjölet mot slutet – degen ska vara mjuk, elastisk och precis släppa bunkens kanter. Låt jäsa under bakduk i ca 45–60 minuter.

2. Blanda den ljusa fyllningen:

Rör ihop rumsvarmt smör, strösocker, ljunghonung och den lilla nypan kanel till en mjuk och bredbar fyllning. (Inget muscovadosocker här inte – håll den ljus och smörig!)

3. Kavla och snurra:

Dela degen i två delar, kavla ut till rektanglar, bred på fyllningen och rulla ihop från långsidan. Skär i jämna skivor (ca 20–24 st) och lägg på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa under bakduk i ca 30–40 minuter.

4. Grädda:

Grädda mitt i ugnen på 200°C i ca 8–10 minuter tills dina honey buns har rests sig och fått en fin, gyllenbrun yta.

5. Sockra varma:

Blanda det smälta smöret med ljunghonungen. Pensla bullarna direkt när de kommer rykande varma ur ugnen och doppa eller strö över strösocker för den spröda ytan.

Hälsningar från skrivarstugan i skärgården,

Jenny



Hälsningar till skrivarstugan

2 svar till ”Höstköket: Jakten på hemlagade honey buns”

  1. Profilbild för Helena
    Helena

    Ljunghonung… ahh!! Man blir ju glad av bara ordet.

    1. Det blir man 🙂

Lämna gärna ett spår efter ditt besök.

Upptäck mer från Brev från skärgården

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa