Fredagskvällen startar sällan så där tillrättalagt och perfekt som bloggbilder visar. Här i det röda huset börjar helgen med ett intensivt kaos. Fredagsmyset med barnen innebär höga skratt till en Sune-film men vår barnvänliga version av plockbrickan bjuder på rån, vindruvor och gurkstavar istället för dignande delikatessostar.
Det är fläckigt och högljutt, men också väldigt mysigt. Den strikta estetiken får helt enkelt vänta i hallen. I de här stunderna lägger vi grunden för hemmet, i det som är levande och äkta.
Till slut lägger sig lugnet över huset. Barnen sover djupt och jag får min egentid i soffan.
Filmtips för inredningshjärtat: Från Nya Zeeland till en åker på Föglö
Ikväll sveptes jag med av filmen Falling Inn Love. Det är kanske inte filmhistoriens djupaste mästerverk, men miljöerna är rena godiset för ett inredningshjärta. Handlingen kretsar kring ett gammalt, förfallet värdshus på Nya Zeeland som genomgår en total förvandling. Mina ögon fastnade helt vid husets arkitektur, och specifikt den enorma, vackra verandan.
Ljuset och linjerna satte genast igång tankarna för vårt eget hus. Blickade vandrade från tv-skärmen till köksfönstret eftersom jag har en plan för det här huset. Ikväll blev min vision om att flytta huvudentrén otroligt levande. Jag ser det framför mig: en liten men rejäl veranda på rätt sida av huset. Där kan vi möta den allra första morgonsolen som stiger upp över åkern.
Slow living och konsten att inreda med patina
Jag fastnar ofta för just de här miljöerna. Allt handlar om materialen. Det är hus och rum som tål att levas i. Jag dras till material som bara blir vackrare av användning. Massivt trä som nöts av fötter, mörka metaller som patineras av väder och vind, och grova textilier som tål hundratals tvättar.
Min inredningsstil: Väderbiten lyx
Det är i det här gränslandet som min egen stil tar form. Jag kallar den för Väderbiten lyx – en kombination av praktisk skärgårdsverklighet blandat med det ljusa marina och en tyngd av Coastal Gothic. Det är där det luftiga och havsnära får möta mörkare, dramatiska detaljer och historisk patina. Verandan ska inte vara en skör kuliss utan snarare ska den vara ett skydd mot stormarna och en famn för solskenet.
Nu börjar tystnaden lägga sig här i det röda huset. Sune har gjort sitt för ikväll och barnen sover djupt medan åkern utanför fönstret vilar i ett mjukt majmörker. Jag ska sätta mig vid köksbordet. Jag ska titta ut mot platsen där verandan en dag ska stå och låta fragmenten av framtiden ta plats, precis bredvid resterna av kvällens plockbricka.
Det är i de här mellanrummen – mellan det kaotiska och det kurerade, mellan nuet och drömmen – som jag hittar kraften att fortsätta bygga mitt liv här på ön.
Jag hoppas att din fredag rymmer precis det du behöver, oavsett om det är skratt, vila eller en stunds stilla planering. Vi hörs här i bloggen snart igen när juniljuset börjar hitta in mellan plankorna.
Hälsningar från skrivarstugan i skärgården,
Jenny
Lämna gärna ett spår efter ditt besök.