Mellan vågorna och väggarna – Mitt manifest för ett långsamt liv

Det här är berättelsen om att skapa ett hem, en familj och en framtid på en ö där havet alltid påminner om frihet. Här, mellan åkrarna och sältan, har vi landat. Efter år djupt inne i småbarnsbubblan är jag nu på väg ut i ljuset igen. Jag är redo att skapa inte bara ett hem, utan en fast punkt i världen för ett långsamt liv med mina barn.

Utsikt över en åker i skärgården om våren

Vi har tagit oss an ett renoveringsobjekt som får lov att vara just det – ett projekt som lever och förändras. Mitt mål är att huset ska få utvecklas i samma takt som barnen växer. Varje kvadratmeter vi iordningställer ska bli en del av deras barndomslandskap. Som ensam förälder är det här min största investering i vår gemensamma trygghet. Det är en resa där vi låter hantverket och barndomen få ta den tid de faktiskt behöver.

Barnstövlar på ett trägolv i hallen

För att orka, våga och minnas varför jag gör det här, har jag satt upp några riktmärken för vår resa. Det här är mina löften till huset, till barnen och till mig själv:

Tiden som vän, inte fiende

Min tioårsplan är ett löfte till mig själv om att låta saker gro i sin egen takt. Här ska ingenting forceras. Därför skapar vi för framtiden, en kvadratmeter och en årstid i taget.

Material med själ

​Vi skapar med naturmaterial och inreder med ting som bär på patina. Huset förtjänar ärlighet, och därför väljer vi det som bara blir vackrare med åren.

Ett hållbart avtryck

Från jorden till huden. Jag lovar att leva nära ön, med lokal mat och egenodlade grödor. Samtidigt är detta grunden för min dröm om ett ekologiskt hudvårdsmärke – att ta tillvara på det rena och naturliga.

Mötet mellan ljus och skugga

Jag lovar att värna om estetiken. Det är nämligen i brytningspunkten där det mjuka Nancy Meyers-ljuset möter den skavda, bångstyriga Coastal Gothic-själen som vårt hem får sin personlighet.

Ett stilleben på ett vitmålat gammalt träbord

En garderob i förändring

Min garderob är, precis som huset, ett renoveringsobjekt. Jag strävar efter en klassisk Erica Barry-elegans, men låter den växa fram bit för bit. Stil får ta tid när man bygger en ny grund.

Att hitta hem i mig själv

Det viktigaste löftet är resan inåt. Efter år av att ha varit allt för alla i småbarnsbubblan, lovar jag att använda detta projekt för att återfinna mig själv.

En skärgårdskvinna med händerna stadigt om kaffemuggen

Vill du följa med på resan?

Det här är inte en blogg om de perfekta slutresultaten eller de snabba lösningarna. I stället är det en plats för dig som också tror på det långsamma skapandet och på modet att börja om – oavsett om det handlar om ett gammalt hus, en garderob eller en människa.

Jag hoppas att min resa mellan åkrarna och havet kan ge dig en stunds vila. Kanske kan den också ge lite inspiration till ditt eget projekt, eller bara en påminnelse om att det är okej att låta saker ta tid.

Välkommen att följa med oss när vi formar vårt hem, vår framtid och oss själva – en dag och en spik i taget.

Trädgärd i skärgården med vy över en åker. Slow living

Upptäck mer från Brev från skärgården

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa